episktbrutaltmanligt

Vissa kvällar har man mindre än vanligt för sig. Då är det roligt att spendera tiden på att skapa något så kreativt och nyskapande att mänskligheten inte är redo att hantera det. Trots detta skall jag publicera min otroligt fantastiska saga för välden att beskåda. Må du icke dö av dess skönhets glans.

Det var en gång en Ylva som alla avgudade, trodde hon men åsikterna sprudlade
Är hon galen, knäpp eller rent ut sagt dum, ibland så blir man bara stum
Låt mig till exempel berätta, om då Ylva sig på bussen skulle sätta
Glad och lycklig hon till hållplatsen gick, men det hon inte visste var att Rasmus har ett trick
På stigen lilla Ylva spatsera, ögonen fokuserade på fåglarna flera
Men så helt plötsligt från ingenstans, fram träder en man, Ylva har inte en chans!
Läskigt maskerad så Ylva blev rädd som alltid, som den gången hon såg en arachnid
Liten fegis bortrövad blir, rädd som en hare fånig som en tapir
Men var vill jag nu med detta komma? Jo nu ska vi gå vidare så du inte behöver somna
Ylva svimmade efter en sekund, tur det för normalt är hon så rädd att hon inte får en blund
Vinder blåser, "Hjälp mig nu!" Om ändå Ylva vore modig som Rasmus nu
Stackars lilla flickebarn, lättare än ett nystan garn
Rasmus tar henne i en hand, tömmer hennes mun tand för tand
Äter mat och tuggar glatt, Ylvas tänder ligger i en hatt
Hon får inte någon mat, inom henne brinner hat
Ögnar maten, hungrig som en varg, Rasmus smaskar på sin burk kvarg
Tiden går, Ylva blir svagare, hon tänker, "Varför blev jag inte bagare?"
Ligger på golvet och tynar bort, precis som alltid väldigt kort
Stackars Ylva sin död fick möta, den var inte trevlig men
Rasmus slapp böta

Supersagan nummer ett. Jag är en bra författare. Hehe. He.